Annual Dinner 2012

I förra veckan var det dags för Annual Dinner. Den fjärde i ordningen för FOSS Scino. Jag har varit medbjuden tidigare men aldrig lyckats komma iväg. I år var däremot inbjudan högre prioriterad än barn och deras middag, läxor och hämtning på simträning.

I januari 2009 var de 12 stycken anställda. 10 av dessa är fortfarande kvar. Maken uppmärksammade dessa tio lite extra, med en present, tal och varma applåder. (Av de två som slutat har en emigrerat till Australien och en arbetar inte längre pga familjeförhållanden). Det går inte att säga annat än att maken har skapat ett otroligt bra arbetsklimat.

Etthundra tio anställda var på annual dinner och maken höll ett uppskattat tal till dem. 

De här fyra höll i presentationerna inför underhållningen. Det tog ett tag för maken att se vilka de var. Alla arbetar i företaget men de brukar ju knappast vara så uppsnoffsade i vanliga fall. 

Brukligt är att det är mycket underhållning av personalen. Det är sånger och dans i 3 timmar.

Det mest underbara är att uppträdandena skiftar så oändligt i kvalité. Några sjunger så att de skulle ha kunnat vinna vilken talangtävling som helst, medan andra låter så illa att man får rysningar. Många dansar i takt medan andra inte vet skillnaden på västerfoten och högerfoten. Men det gör inget! Allt är uppskattat och de bjuder på sig själva och det är så roligt!

Det var länge sedan som vi skrattade så mycket, maken och jag. Tårarna trillade. 

Ahmen vad säger man om detta gäng? De har repat i veckor och log och dansade så svetten lackade. Suveräna.

Alla ville självklart utbringa "gambei" med maken (skål, eller rättare sagt botten upp). Är man en viking klarar man lätt en annual dinner men för att vara helt på den säkra sida, fick jag order om att åka inom och handla en hamburgare på restaurang "Gyllene M:et", som maken kunde äta på vägen till festen.

R&D gänget var nog mina favoriter. Det gick egentligen inte att förstå vad de gjorde. Helt säker är jag inte men mest troligtvis var de robotar, i alla fall i slutet. De hade jobbat hårt med koreografin i alla fall. Det var mycket synkroniserade rörelser i början. Men rörelserna, som var väldigt roliga, passade inte alls ihop med musiken. Men mina favoriter var de ändå!

Mellan dans och sånguppvisningar var det mängder av lekar. Alla går in för det med sådan glädje och alla vet att de kommer att göra bort sig fullständigt, men det skrattas hysteriskt bland alla.

Publiken vill inte missa ett ögonblick av vad som händer på scenen.

De fyras gäng, avrundade kvällens middag och aktiviteter och klockan 21 var det slut.

Nyår eller Spring Festival står för dörren. I trädet ovan hänger hong bao, röda påsar, som man ska lägga pengar i och ge bort. Framförallt är det barnen som får hong bao på nyårsafton.

Med på annual dinner i år var tre kollegor ifrån Danmark. Jag satt vid samma bord som de och vi hade en trevlig kväll ihop. Det slående var att de alla tre var helt fascinerade över hur sociala, modiga och engagerade alla deras kinesiska kollegor var. Att man sjunger falskt eller dansar i otakt spelar inte så stor roll. En av danskarna tittade vid ett tillfälle på mig och maken och sa: Är det inte väldigt sentimentalt för er, en sådan här kväll? Svaret blev självklart: Otroligt sentimentalt! 

När jag skålade med söta A, sa hon med gråten i rösten: "Lotta, I will always remember you".

Ja ett är säkert, vi har fått ut så mycket av vårt Kina Äventyr att det räcker och blir över.