USA 31 december - 4 januari

 Nyårsafton 2011 firade vi således i Las Vegas. Tanken var att vi skulle försöka komma upp lite tidigare på morgonen för att hinna med allt vi ville göra. Men sängarna och kuddarna var sååå sköna och det var ju faktiskt jullov!

Efter en skön sovmorgon och en lugn frukost bar det av till Adventuredome på Circus Circus. Berg- och dalbanor, laserdome, prickskytte, bollkastning, flera attraktioner som gick upp och ned, 4D film mm mm gjorde att dagen gick väldigt, väldigt snabbt!

Några i familjen ville bara åka "en gång till"

På vägen ut ifrån Circus Circus gick vi in och hörde om vi kunde få tag på biljetter till någon show. Vi var väldigt intresserade av Criss Angel…men biljettpriset på nätet och i biljettluckan på Luxor, var dagen innan lite, lite för dyra för att det skulle vara roligt att gå. Några höga förhoppningar hade vi därför inte när vi kom fram till kvinnan i luckan på CC. Men se! Hon kunde reservera 4 biljetter på utmärkt plats till ett pris som vi tyckte var ok, för att vara nyårsafton.. Så med andan i halsen sprang vi ut, stoppade en taxi för färd mot Luxor (vi hade 45 minuter på oss att hämta ut biljetterna och vi var låångt ifrån Luxor och Strippen stängde för trafik kl 15- nyårsafton som det var). Precis innan vi vinkar in en bil kommer vi på att vi inte har ätit någon lunch! Vi galopperar därför in igen på hotellet, kryssar oss förbi alla enarmade banditer och paljettprydda damer och får tag på en kiosk som säljer korv! Med korv i handen springer vi ut (samtidigt som vi äter. I farten lyckas vi öppna en liten ketchuppåse och ge dottern ketchup på hennes korv. Snacka om att man är bra på att göra många saker samtidigt!) Taxichauffören får oss snabbt till rätt adress, sonen är mästare på att läsa skyltar och leder vår lilla trupp där vi flåsar fram genom ännu ett kasino med halvt berusade spelare, lättklädda dansande donnor och ännu fler paljettprydda runda damer. Vi tränger oss lite lagom i kön för att komma fram (vi har väl inte bott i Kina i 3,5 år för intet!) och 2 minuter senare har vi våra biljetter! Se bilden ovan. Men det är egentligen NU vår bedrift börjar. Maken tror, precis när han tar kortet. Att vi ska sätta oss ned någonstans, ta en drink och invänta showen som börjar om 60 minuter. Ungarna och jag tänkte däremot inte gå på nyårs-show i svettiga kläder utan hade planen färdig för att hinna ta oss till vårt hotell, byta om och vara på plats inom utsatt tid. Jag kan avslöja att planen innehöll mycket springande och mycket sick-sackande mellan horder av människor. Vi hann och maken följde med! 

Efter illusionisten Angels fantastiska show blev det nyårsmiddag på restaurang Wolfgang Puck på MGM Hotell. Vi hade som tur var bokat bord för det var fullt precis överallt. 

Efter middagen gick vi ut på gatan och genast kände vi oss som hemma. Mycket folk och trångt om saligheten var det

men det var lugnt och trevligt precis hela kvällen!

nyårsfin dotter

Från en scen slängde de ut halsband. Plasthalsband värda 1 öre styck. Det var många som ville ha halsbanden i alla fall. Bland annat vår dotter! Hon hoppade och slängde sig vilt efter de glittrande banden. Det gjorde äldre människor också. Människor som var dubbelt så stora som dottern, många med annan etnisk och kulturell bakgrund också. Men tror ni det bekom henne? Den lilla kritvita ungen hoppade runt med så stor beslutsamhet att alla som såg henne blev överförtjusta i henne. 14 åriga killar, 40 åriga män eller 60 åriga kvinnor, spelade ingen roll. Dottern gjorde high five med dem och så gav de henne, sina halsband. Roligare nyårsafton har hon aldrig upplevt.

Efter nattens stora fyrverkerier (som ändå aldrig kan komma upp i den nivå som vi ser i Kina..suck, vi kommer aldrig mer uppskatta normalstora fyrverkerier) åkte vi dagen efter tillbaka till LA.

Jag började packa upp och titta i alla påsarna som vi hade i vårt rum, hemma hos John och ...

konstaterade att det var tur att vi hade fem halvtomma väskor med oss när vi kom

Ett besök vid Laguna Beach och trevlig lunch med goda vänner hann vi med

det var svalt i vattnet men inte kallt

mängder av musslor, sjöstjärnor och annat låg uppe på klipporna 

Underbar strandpromenad där vi enigt bestämde att vi kan tänka oss att flytta till Southern CA, precis när som helst!

Skylten ovan, till vänster om American Express/Master Card/Visa, är Union Pay. Dvs, betalkortet som vi har i Kina. Vi såg förutom många shoppande kineser även många butiker och shoppingmall i Kalifornien som tog emot Union Pay kortet. I länderna runt omkring Kina har vi kunnat använda vårt Union Pay, till exempel i Japan, Thailand, Malaysia och Singapore. Undrar när det kommer till Europa? Med tanke på en alltid lika fantastiskt bra växlingskurs, inga kortavgifter (varken utomlands eller inhemskt) och inte minst den service som vi alltid får från vår "hemma"bank skulle vi lätt byta den dag det går. 

För 30 år sedan var det japaner som åkte världen över och handlade exklusiva kläder och väskor. Idag är det mycket kineser. Vad som ändå förvånade oss var den "hel-amerikanska" unga kille på Hugo Boss butiken, som på klingande kinesiska svarade en kvinna att han skulle se efter om skjortan hon höll i, fanns i en större storlek. 

Yngsta dotterns ögon började glittra och hon började genast prata om planer på framtida sommarlovsjobb i exklusiva butiker i London, Zurich eller Paris!

Efter två intensiva veckor var det dags för oss att säga adjö till John. Lite sorgligt var det men vi vet att vi ses igen om något år. Antingen i Sverige eller i USA.